all these sleepless nights.
Jag måste finna motivationen och börja sätta mål och jag ska bannemig följa dem. Det är så jävla lätt att tänka att ett litet snedsteg gör inget om hundra år men det är nog alla dedär hundra små snedstegen som tar mig i helt fel direktioner och jag hittar fan aldrig tillbaka. Men när man fullkomligt tappat aptiten och maten är smaklös, det är då man tappar orken och vet inte riktigt vad man ska ta sig till, man orkar inte göra alla saker som man måste ta itu med. Det är som en ond cirkel. Jag är så less den här skiten nu. Less på att ha så ont så jag bara vill skrika och flänna sönder, less på att måsta hänga ovanför toaletten och känna hur tårarna tränger sig fram. Därför blir jag lite lack när folk tror att jag har ätstörningar. Att kräkas är verkligen det värsta jag vet. Det är vid såna här tillfällen man är glad att man har såna fantastiska underbara vänner, mina b-rudar. När jag vet att någon av mina nära mår dåligt gör jag allt jag kan för att denne ska komma på andra tankar. För ni är de stjärnor som förevigt lyser starkast och jag skulle dö för er. Det är en klichè och många säger så bara för att. Men jag skulle ta en kula för eran skull, utan tvekan. Det är så fantastiskt hur ni kan vända mitt humör på en sekund, hur ni kan få mig att gå från tjörmig, nere, besviken etc. till lycklig, glad och full av liv. På så lite som en sekund.
Without you my feet would be too far from the ground and my head would be spinning me mad
Without you my feet would be too far from the ground and my head would be spinning me mad
Kommentarer
Trackback
